Glömde ju skriva det allra viktigaste förut. Nappen är borta!! Eller nästan iallafall... För ett tag sedan så började vi fasa ut napparna så nu fanns det bara en kvar och den var helt borta!!

I tisdags kväll så skulle Elisia stoppa något i munnen och var då tvungen att ta ut nappen - sen hittade vi inte den!! Och det var inget trolleri från mej och Robban utan den var helt spårlöst borta! Jag kommer ihåg att jag skakade på snutten och jag tyckte att något flög ner på golvet. Det lustiga då var att jag hörde inte att något landade. Men vi letade och letade allihopa, Elisia passade på att gråta en skvätt samtidigt. Men borta var den.

Vi kom då fram till att Elisia kan ju borsta tänderna och lyssna på saga medans Robban fortsätter att leta. Det gick hon med på och blev hela tiden lugnare och lugnare. När vi läste sagan så frågade hon om pappa verkligen letade efter nappen, men var hela tiden lugn. Under sagostuden så hittades nappen men då hon var så lugn kändes det dumt att säga det till henne. Sen somnade hon snällt. 2 uppvak blev det under natten, men jag sov så hårt så Robban tog det, tydligen hade det räckt med att sitta hos henne en liten stund sen somnade hon.

På morgonen frågade hon efter nappen och protestskrek en del. Protesterna och frågorna har hela tiden minskat och ikväll frågade hon bara om pappa letade efter nappen och var hur nöjd som helst när jag svarade ja.

Någongång unden tisdagskvällen när vi letade så sa någon (kommer inte ihåg vem) att den kanske har åkt upp i himlen? Idag sa hon: Vad tokigt att nappen har hamnat på taket!!

Så nu har Elisia slutat med nappen!! Fast hon säger själv att hon inte har det så det tar nog ett tag innan vi kan köpa den där sluta-med-nappen presenten.

Igår var dagen då namnlöse lillebror föddes!! Ont, smärtsamt men värt det! Jag tackar för att det gick betydligt fortare än förra gången...

Denna gång drog det igång lite lite grann på kvällen. Hade lite värkar som var aningens starkare än de förvärkar jag haft tidigare, så jag anade att det var på gång. Samtidigt så kändes det för bra för att vara sant att han skulle komma ut innan det var beräknat...

Sen vaknade jag iallafall vid 03:30 (sommartid) av en värk, sen ca 45 min senare så gjorde det så ont att jag inte klarade av att ligga kvar i sängen. Sen tillbringade jag några timmar i lägenheten som spenderas med att dels gå runt och hänga över en stol vid värkar och dels låg jag i soffan och flåsade mej igenom en hel del värkar. Det lustiga här var att värkarna var olika beroende på vad jag gjorde. Gick jag runt så kom de med allt från 3-6 minuters mellanrun. Låg jag på höger sida så kom värkarna med ca 3 minuters mellanrum, låg jag på vänster sida kom värkarna inte alls lika ofta. Så jag låg på höger sida då jag verkligen ville att bebis skulle komma ut. Då vi blivit barnlediga så kunde ju inte tillfället bli bättre.

Straxt före 8 så kände jag att nu fan måste det väl ändå vara på riktigt och nu måste det väl vara dags att åka in? Då kom värkarna fortfarande lite oregelbundet beroende på vad jag gjorde, men ändå tätt och ONT!! Det började göra riktigt ont + att jag kände att det började trycka på. Bajsnödig var bara förnamnet.

Straxt efter 8 var Robban väckt och vi båda var klara så då brummade vi iväg till sjukhuset. Måste säga att jag är oerhört tacksam över att vi bor så nära - värkar i bilen var inte dugg kul! Hade 2 eller 3 i bilen och jävlar vad ont det gjorde! Det går ju liksom inte att göra något i bilen för att lindra värken, man sitter ju fast. Det enda som hjälpte var att flåsa som en gammal gubbe som rökt hela livet...

Väl inne fick jag reda på att jag var öppen 7-8 cm redan och att det var försent för ryggbedövning. När jag fick det beskedet hade jag redan blivit hög på lustgas och det är jag glad för. Vet inte hur jag hade reagerat annas...Men jag är rädd för att jag lagt mej ner på golvet och grinat för att sen gå därifrån med orden att då går jag hem och börjar om.

Men hög på lustgas var jag och barnmorskan presenterade genast en annan typ av bedövning för mej, kommer inte ihåg vad den hette men det började på P. Riktigt bra var den. Bra var också att för att kunna lägga denna typ av bedövning så var de tvunga att ta hål på fosterhinnan och då går det ju helt plötsligt lite fortare - det gillar jag. Och jämfört med förra gången så upplevde jag att lustgasen hjälpte denna gång. Men jäklar vad man fick andas i den för att den skulle ta. Förra gången tyckte jag att det var otäckt när jag blev snurrig men nu körde jag på, hade för ont för att göra annat. Sen är det inte vackert någonstans att föda barn...
Jag flåsar mej hög på lustgas.

Det absolut jobbigaste var som jag nämt tidigare krystningen. Det är frukstansvärt jobbigt!! Det gör förjävla ont när bebisen kommer ut, och jag tycker är skitjobbigt att ta i när jag vet att det kommer göra ont. Så det tog ett tag för mej att våga krysta ut honom. Jag orsakar ju mej själv smärta när jag tar i, även om det går över, så känns det jättejobbigt!! Men ut kom han 10.54 den 27/3, 4 dagar innan det var beräknat. Helt underbart!

Nyförlöst och trött!! Men lättad :-)

Och jag måste ha den perfekta barnfödarkroppen (dock inte psyket då jag är livrädd för att krysta). Behövde inte sys något denna gång heller :-) och det känns skönt. När bebisen är ute vill jag inte ha mer aktivitet än nödvändigt i de nedre regionerna, så att inte behöva sys kändes som en seger :-)

Det tråkiga, precis som förra gången, är att man blir lovad att åka hem men sen ska det dras ut på tiden - många gånger. Denna gång blev vi lovade läkarkontroll efter 6 timmar. Efter 6 timmar sa vi till och först då ringde de en läkare, det trodde vi de redan hade gjort. Självklart hade inte läkaren tid just då men skulle komma inom en timme, så inom 1&½ med tur enligt barnmorskan. Men ingen läkare kom. Och ingen kom sen heller. Vid 21.00 sket jag i det hela och hade gjort klart för dem att kommer det ingen läkare före det så åker jag hem och återkommer för läkarbesök dagen efter. Det var ju som sagt inget de rekommenderade, men då jag upplever BB som ett fängelse och mår allt annan än bra där så sket jag i deras rekommendationer och åkte hem. Med en BOKAD läkartid idag. Då har han även hunnit bli 24 timmar så då behöver vi inte åkerkomma för ytterligare ett besök senare i veckan och det känns bra.

En stolt pappa.

En namnlös pojke :-)

Stoltaste storasystern :-)

***UPPDATERAR***

Han var 3690g tung och 51cm lång.

Nu ska det äntligen till ett inlägg. Hade tänkt att göra det på förmiddagen och jag gjorde mitt bästa, men svärgubbens Ipad ville inte sammarbeta med mej. Skitgrejer det där från Äpplet. Så jag hoppas Robban har fixat hit mitt mobila bredband och trollat hit puk-koden innan det är dags att åka till förlossning och BB. 1 vecka kvar enligt BF men jag levde ju som sagt på hoppet om att det skulle bli idag eller imorgon men det känns rätt så kört i dagsläget. Lite sammandragningar och förvärkar men inget smärtsamt. Har dock svårt att tro att Robban kommer hämta bredbandet innan det är dags att åka in och att han som har lånat det verkar inte ha några planer på att lämna tillbaka det. Då borde han ju redan ha gjort det.

Sprang t.o.m uppför alla trappor efter det att jag lämnat E på förskolan imorse, eller nästan alla trappor. När den sista var kvar hade jag sådan mjölksyra i benen att jag tvingades att gå uppför den sista (en trapp är ½ våning). Resultatet av det var inte en enda sammandragning. Riktigt besviken blev jag.

Väl hemma så sådde jag lite till. Lite chilli/peperoni och så kunde jag inte hålla mej utan sådde lite sallad också, hoppas på att det blir varmt snart så den kan stå ute dagtid. Tycker att det borde bli något av den då. Det stod även på förpackningen att den absolut inte vill ha varmare än 20° för då gror den inte. Och att då så den på balkongen under dagar vi har det varmt så kommer den inte att gro då det blir betydligt varmare än 20° på balkongen...

För ett tag sen sådde jag smultron men det har inte växt ett skit. Så jag läste lite på förpackningen och tydligen vill de stå mörkt? Så nu står de under sängen. Återstår att se om det blir något.

Planterade även om en körsbärstomatplanta som började växa ur sin kruka. Såg det ut som iallafall. Lite läskigt det där med att plantera om. Idag tyckte jag att jag var jäteförsiktig när jag tog ut "jordpaketet" ur krukan, ändå så gick väl 1/3 av alla rötter av och jordklumpen ramlade isär så det var säkert fler rötter som gick av. Men den klarar sej säkert. Den ser ut att må bra nu.

Aktiviteten att så och plantera om lite resulterade iallafall i lite sammandragningar men inget smärtsamt. Nu har jag också sammandragningar men inget smärtsamt. FAN - BÖRJA GÖRA ONT SNART!!!! Börjar känna mej lite stressad, vill att han ska ut absolut senast lördag då jag börjar plugga på måndag. Ingen bra tajming jag vet, men jag kan inte påverka hur universitetet lägger ut kurserna och när bebisen tar sej är också lite svårt att bestämma. Hade jag fårr välja hade det tagit sej på första försöket, då hade bebis nu varit ca 1½-2 månader. Jag hade då känt mej betydligt mer avslappnad.

Det enda som känns riktigt jävla skönt är att Robban är hemma i flera månader nu den första tiden! Det känns så otroligt lyxigt, framförallt med tanke på att när E föddes så var han tvungen att börja jobba redan veckan efter att hon födds. Hon kom på tisdagen och på måndagen var han och jobbade då det var ett jobb som var tvunget att vara klart (chefen hade dock tid att åka hem, konstigt). Då jobbade han dessutom borta så det var riktigt tufft. Mycket lyxigare nu!!

En massa babbel...Vill att Bertil, som jag vill ska heta Elmer, ska komma ut nu.

Får inte bebisen heta Elmer så ska jag fan ha en till!! Så om bebisen heter något annat kommer det en tredje :-) heter han Elmer så gör det inte det :-(

Besök hos barnmorskan idag och för första gången var Robban med, eller andra gången om jag ska vara helt ärlig, men första gången då Bertil varit så stor att det går att lyssna på hjärtljuden. Så nu har han hört det. Vid tidigare besök har han alltid jobbat eller så har någon kompis dragit i honom och att säga: Kan jag komma en halvtimme senare? fungerar tyvärr inte för honom...

Positivt med besöket var att vi kan utesluta graviditetsdiabetes, jag var lite orolig för det då jag i en veckas tid varit konstant törstig och har lätt kunnat dricka 30-40 glas på en dag och fortfarande varit törstig!! Som resultat av det har jag kissat massor. Men blodsockret var helt ok, visserligen aningens högre med det konstaterade vi berodde på att jag ätit våfflor med socker en timme innan :-) För min aptit är tillbaka!!

Passade även på att fråga om barnmorskan kunde känna något hur stor han var och hon sa att det var iallafall ingen stor bebis! Det tackar jag för!! Men hon gissar på att han kommer vara aningens större än E, jag hoppas dock på ett mindre huvud av förklarliga skäl.

Fick även den glädjande nyheten att Bertil intagit startposion så nu väntar jag bara på startskottet! För tillfället känns det som om någon trycker upp en stor vass nål i underlivet på mej och jag inbillar mej att det är något bra. Att det är ett tecken på att det går framåt.


E har tröttnat på paparazzin...

En E som kräks två gånger idag men sen varit pigg :-) och själv känner jag mej också piggare!! Helt underbart :-)

Vill göra ett litet tillägg till min förlossningsrädsla, att den största rädslan är att inte få bedövningen!! Att narkosläkaren är upptagen på annat håll så jag får en lång, utdragen förlossning...

Vill börja med att säga att alla citat är kursiverade och är tagna från dagens NA.

Jag fortsätter på samma spår som igår och börjar så smått inse att jag kanske har någon form av förlossningsrädsla. Jag ser verkligen inte fram emot förlossningen. Jag ser framemot att den är avklarad. Anledning till att jag inte ser framemot förlossningen är smärtan, jag vill inte ha ont, jag klarar inte av smärta. Jag kan verkligen inte förstå varför det ska behöva göra så fucking jävla ont.

– Man pratar om att smärtan behövs, men är det verkligen så?

Nej, jag tycker inte. Jag kan som sagt verkligen inte förstå varför det ska behöva göra så jävla ont!! Varför finns det inte mer smärtlindring??

I Hannas ögon handlar det om en nonchalans mot kvinnors upplevelse, och hon är starkt kritisk mot attityden att förlossningssmärta ska anses vara befogad för att den är ”normal”.
– All smärta är väl ”normal”, men i alla andra fall handlar det om att försöka lindra – förutom när det gäller detta. Jag vill väcka frågan varför just kvinnors smärta har blivit en fråga om mental inställning?

En jämförelse som görs i artikeln är att vem skulle vilja dra ut en tand där den enda smärtlindringen är mental träning? Jag har svårt att tro att någon skulle försöka sej på det. Tänk er att tandläkaren istället för att ge er bedövning säger: Tänk positivt nu så ska jag dra ut tanden åt dej. Och då är det ändå tandläkaren som drar ut tanden åt dej när, vid är förlossning är det du själv som trycker ut ungen. Ju mer Du tar i desto ondare gör det.

– I dag handlar det om vilken barnmorska man råkar få när man kommer in. Vilken syn på smärtlindring denna person har.

Kan bara instämma i detta uttalande. När jag kom in till förlossningen för att föda E så möttes jag av en mesig kärring (en av personalen, vilken befattning hon hade vet jag inte) som sa: Men det här är ju den enda som smärta som det kommer något gott ur. Som om jag inte visste det. Men fortfarande: VARFÖR ska jag behöva ha mer ont än nödvändigt? För ont det gör det ändå.

I dag är det alltför många kvinnor som berättar hur de begärde smärtlindring under förlossningen, men inte kunde få den för att de befann sig för långt fram i skedet eller för att ingen narkosläkare fanns ledig.

Min skräck: Att det inte finns någon ledig narkosläkare. Vad fan gör jag då?

– Den som vill föda barn utan smärtlindring ska givetvis få göra det. Precis som den som vill dra ut tänder utan smärtlindring ska få göra det. Men det ska finnas ett val.

Idag finns inte det valet, anser jag. Visst när jag fick E fick jag ryggbedövning och jag var verkligen det bästa jag någonsin fått!! En bedövning helt i världsklass. Men den hjälper inte mot smärtan som är när huvudet kommer ut. Den är jag riktigt jävla rädd för. Och jag är livrädd för att jag inte ska få ryggbedövningen. Jag fattar inte varför barnmorskorna inte får utbildning i det? Varför kan inte de lägga bedövningen??

Jag klarar inte smärta så är det bara det visade min kropp under förra förlossningen. Allt stod nästan helt stilla utom värkarbetet somgjorde någe fruktansvärt ont!! Men jag öppnade mej inte ett skit. Måndag morgon var jag öppen 3 cm, tisdag eftermiddag när jag äntligen fick bedövningen var jag öppen 4 cm. Under hela den tiden så har jag värkar till och från men jag klarade inte på något sätt av att hantera den smärtan. När jag fick bedövningen så kunde min kropp slappna av och äntligen börja jobba som den ska.

Straxt efter 8 på kvällen är E född. Så när jag väl fick bedövningen så hände allt kändes det som. Utan bedövning hade det garanterat gjort ännu ondare och tagit ännu längre tid.

Jag vill jättegärna ha Bertil som ligger i min mage och iallafall ett barn till efter det men jag vill verkligen inte vara med om förlossningen. Helst skulle jag vilja att det hela satte igång redan nu så jag har det avklarat.

Uppdateringar angående Bertil är att det sparkar helt sjukt mycket just nu! Så mycket att jag mår illa. Väldigt illa!! Gissar på att jag åt för mycket pannkakor förut så pannkakorna och Bertil har lite svårt att samsas om utrymmet. Riktigt illa mår jag! Är genomförkyld också så det är möjligt att även det påverkar.

Sammandragningar varje dag när jag kommer hem från jobbet, vilket inte är ett dugg skönt. Men då jag vet att jag får "lön för mödan" är det bara att bita ihop och se fram emot vad som komma skall :-)

Förlossningen ser jag däremot inte alls fram emot så om någon vill byta är det bara att säga till.

Skulle gärna vilja ha en bra fotograf med mej till förlossningen som om du känner att du är en sådan och gärna vill följa med är du välkommen.

Sammandragningar har jag haft till och från hela dagen också, dessvärre har de inte gjort ett dugg ont vilket betyder att Bertil inte har några planer på att komma ut. Han bara övar sej lite.

Nu när Robban har fyllt år är han mer än välkommen ut!! Typ nu!!

Trötter idag!! Jag somnar skittidigt på kvällarna men vaknar vid 4-5 och hostar och hostar då i ca 2 timmar innan jag somnar om. Och då är det ju lagom att gå upp :-( Två nätter irad, inte kul alls. Just nu så ser jag mer och mer framemot föräldraledigheten!! Att inte behöva gå upp lika tidigt och sen faktiskt få vara trött på dagen...

* * * U P P D A T E R A R * * *

Idag är det 5 veckor kvar till BF...

Blndade nyheter idag. Två nyheter har jag. En som är bra rakt igenom. En som är blandad. Jag tänkte börja med den blandade.

Den blandade nyheten är att jag har gått och blivit sjukskriven på 50%. Känns skönt med tanke på hur ont jag har. Att lyfta upp ett barn, eller sitta på golvet och resa sej upp från en samling känns just nu otänkbart. Riktigt jävla ont har jag. Det här med foglossning är inte ett dugg roligt.

Om jag hade fått välja hade denna graviditet varit som den förra. Den seglade jag igenom utan att ha det minsta fysiska besvär. Eller det gick inte så snabbt att gå på slutet men ont hade jag inte. Det har jag nu.

Den roliga nyheten kommer när jag fått engeri till att hämta kameran och kamerasladden för det krävs en bild.

Var och tittade på ett radhus förut. Riktigt billigt var det. Väl framme förstod vi varför. Viss renovering stod det i beskrivningen, det visade sej vara totalrenovering då de som bott där innan rökt inomhus. Riktigt äckligt var det!! Skitäckligt är det att röka och ännu värre om man gör det inne. Stank äckelpäckel var bara förnamnet.

Då var det äntligen en magbild tagen, med en ovillig fotograf. Spegeln är bortmöblerad men med tanke på oviljan hos "fotografen" att ta bilder så kommer den nog att möbleras tillbaka. Han den där jag bor med tänkte att han skulle ligga ner i sängen och ta kort. Resultatet blev också därefter...Till slut så fick jag honom att halvresa sej och då lyckades han iallafall åstadkomma denna bild. Själv känner jag mej inte ett dugg pigg utan väldigt trött och glåmig, därav att bilden fokuserar så på magen. Jag får hela enkelt ta och sminka upp mej någon dag och ragga upp en lite mer villig fotograf. Om du känner dej villig så säg till :-) Skulle vilja ha lite bilder enbart på magen också och det är typ omöjligt att fixa själv. Iallafall för mej.

Som sagt vill du fota en gravidmage så är jag mer än villig att modella :-)
v. 31+3

Om Bertil kommer som beräknat borde det bli 2 månadsbilder till (försöker ta en bild i slutet på varje månad) och så blir det förhoppningsvis någon precis innan vi åker in.

Ylva: Självklart kommer Robban vara med på förlossningen, det är ju han själv som väljer att avstå från att festa. Det jag menade är att en del som han umgås med kommer inte att förstå att det är hans eget beslut utan kommer tro att det är mitt beslut. På honom lät det som om han knappt skulle festa på sin egen 30-årsfest, vilket jag tycker är självklart att han ska göra! Det är ju inte alltför ofta man fyller jämt...

60 dagar kvar till beräknad förlossning :-) Så om jag hade fått min graviditetspenning beviljad så hade jag jobbat sista dagen imorgon. Nu blev det inte så. Överklagan skickade jag iväg i torsdag så den har de knappast hunnit beslutat något om. Lever på hoppet om att få ett positivt besked i slutet av nästa veckan, alternativt veckan efter det. Lever även på hoppet om att läkaren tror på mej om hur tungt det faktiskt är så jag får någon form av sjukskrivning, iom att GP inte blev beviljad på första försöket.

Det gör ont i mej och livet känns tungt :-( Men jag lever på livets goda ting, imorse fick jag en välbehövlig sovmorgon!! Vaknade straxt före 10 av att jag var kissnödig...annars brukar E kunna väcka mej ett antal gånger när jag har sovmorgon men inte idag :-)

Och imorgon ska jag äntligen få jobba med bästaste Siri!! De jag redan jobbar med är också bästaste :-)

Då var en tung arbetsveckan äntligen slut!! Jäklar vad trött jag har varit!! Tror det är första hela arbetsveckan på över en månad? och innan dess var det också ett tag sen jag hade en hel arbetsveckan. Känner verkligen att kroppen säger ifrån. Det absolut jobbigaste är när barnen ska väckas, kombinationen gravid och då bärandes på ett barn inuti kroppen och sen bära på ett till barn är inte att rekommendera!! Ryggvärk, foglossning och sammandragningar är något jag känner av mer och ibland mindre hela tiden :-(

Överklagan till FK angående graviditetspenning är iallafall ivägskickad, så återstår det bara att se hur det går. Efter att ha läst på na.se i veckan där 2 gravida förskollärare, arbetandes på samma avdelning, sökt graviditetspenning fått resultatet att en fick och en fick inte får jag känslan av att det hela är en lottodragning. De hade skrivit samma saker i sin ansökan, så det känns som att det beror på vilken handledare man hamnar hos.

Skittungt är det iallafall och om det inte vore för att jag hade världens bästa jobb hade jag brytit ihop för länge sedan!! Nu bryter jag "bara" ihop hemma, för att jag har så jävla ont! Inte kul alls!

Insåg förut hur trött jag varit när jag började läsa bloggar som jag ivanliga fall läser dagligen - de hade skrivit hur många inlägg som helst!! Längtar verkligen tills Bertil kommer ut!!! Kom på förut att det enda som saknar är "toppen" till skötbordet som Erik ska bygga. Botten består av tvättmaskinen.

Jobbar på att få till en ny magbild imorgon. Har nu gått 31 fulla veckor, igår var det exakt 9 veckor kvar tills det är tänkt att Bertil ska komma ut. Men för mej får han gärna komma om en månad. Robban och jag hinner då har våran minisemester och han hinner fylla 30 och nyktra till ordentligt efter festen. Sedan väntar en nykter period för honom, iallafall så lät det som så på honom (skulle gissa på att en del tror att jag tvingar honom att vara nykter, att han själv vill, och därmed väljer, att vara kapabel att följa med till BB verkar en del ha svårt att förstå).