src="https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/2240751/images/2011/stina2c_148090509.jpg">

Nu är han här!!

Igår var dagen då namnlöse lillebror föddes!! Ont, smärtsamt men värt det! Jag tackar för att det gick betydligt fortare än förra gången...

Denna gång drog det igång lite lite grann på kvällen. Hade lite värkar som var aningens starkare än de förvärkar jag haft tidigare, så jag anade att det var på gång. Samtidigt så kändes det för bra för att vara sant att han skulle komma ut innan det var beräknat...

Sen vaknade jag iallafall vid 03:30 (sommartid) av en värk, sen ca 45 min senare så gjorde det så ont att jag inte klarade av att ligga kvar i sängen. Sen tillbringade jag några timmar i lägenheten som spenderas med att dels gå runt och hänga över en stol vid värkar och dels låg jag i soffan och flåsade mej igenom en hel del värkar. Det lustiga här var att värkarna var olika beroende på vad jag gjorde. Gick jag runt så kom de med allt från 3-6 minuters mellanrun. Låg jag på höger sida så kom värkarna med ca 3 minuters mellanrum, låg jag på vänster sida kom värkarna inte alls lika ofta. Så jag låg på höger sida då jag verkligen ville att bebis skulle komma ut. Då vi blivit barnlediga så kunde ju inte tillfället bli bättre.

Straxt före 8 så kände jag att nu fan måste det väl ändå vara på riktigt och nu måste det väl vara dags att åka in? Då kom värkarna fortfarande lite oregelbundet beroende på vad jag gjorde, men ändå tätt och ONT!! Det började göra riktigt ont + att jag kände att det började trycka på. Bajsnödig var bara förnamnet.

Straxt efter 8 var Robban väckt och vi båda var klara så då brummade vi iväg till sjukhuset. Måste säga att jag är oerhört tacksam över att vi bor så nära - värkar i bilen var inte dugg kul! Hade 2 eller 3 i bilen och jävlar vad ont det gjorde! Det går ju liksom inte att göra något i bilen för att lindra värken, man sitter ju fast. Det enda som hjälpte var att flåsa som en gammal gubbe som rökt hela livet...

Väl inne fick jag reda på att jag var öppen 7-8 cm redan och att det var försent för ryggbedövning. När jag fick det beskedet hade jag redan blivit hög på lustgas och det är jag glad för. Vet inte hur jag hade reagerat annas...Men jag är rädd för att jag lagt mej ner på golvet och grinat för att sen gå därifrån med orden att då går jag hem och börjar om.

Men hög på lustgas var jag och barnmorskan presenterade genast en annan typ av bedövning för mej, kommer inte ihåg vad den hette men det började på P. Riktigt bra var den. Bra var också att för att kunna lägga denna typ av bedövning så var de tvunga att ta hål på fosterhinnan och då går det ju helt plötsligt lite fortare - det gillar jag. Och jämfört med förra gången så upplevde jag att lustgasen hjälpte denna gång. Men jäklar vad man fick andas i den för att den skulle ta. Förra gången tyckte jag att det var otäckt när jag blev snurrig men nu körde jag på, hade för ont för att göra annat. Sen är det inte vackert någonstans att föda barn...
Jag flåsar mej hög på lustgas.

Det absolut jobbigaste var som jag nämt tidigare krystningen. Det är frukstansvärt jobbigt!! Det gör förjävla ont när bebisen kommer ut, och jag tycker är skitjobbigt att ta i när jag vet att det kommer göra ont. Så det tog ett tag för mej att våga krysta ut honom. Jag orsakar ju mej själv smärta när jag tar i, även om det går över, så känns det jättejobbigt!! Men ut kom han 10.54 den 27/3, 4 dagar innan det var beräknat. Helt underbart!

Nyförlöst och trött!! Men lättad :-)

Och jag måste ha den perfekta barnfödarkroppen (dock inte psyket då jag är livrädd för att krysta). Behövde inte sys något denna gång heller :-) och det känns skönt. När bebisen är ute vill jag inte ha mer aktivitet än nödvändigt i de nedre regionerna, så att inte behöva sys kändes som en seger :-)

Det tråkiga, precis som förra gången, är att man blir lovad att åka hem men sen ska det dras ut på tiden - många gånger. Denna gång blev vi lovade läkarkontroll efter 6 timmar. Efter 6 timmar sa vi till och först då ringde de en läkare, det trodde vi de redan hade gjort. Självklart hade inte läkaren tid just då men skulle komma inom en timme, så inom 1&½ med tur enligt barnmorskan. Men ingen läkare kom. Och ingen kom sen heller. Vid 21.00 sket jag i det hela och hade gjort klart för dem att kommer det ingen läkare före det så åker jag hem och återkommer för läkarbesök dagen efter. Det var ju som sagt inget de rekommenderade, men då jag upplever BB som ett fängelse och mår allt annan än bra där så sket jag i deras rekommendationer och åkte hem. Med en BOKAD läkartid idag. Då har han även hunnit bli 24 timmar så då behöver vi inte åkerkomma för ytterligare ett besök senare i veckan och det känns bra.

En stolt pappa.

En namnlös pojke :-)

Stoltaste storasystern :-)

***UPPDATERAR***

Han var 3690g tung och 51cm lång.


Kommentarer
Postat av: Bina

Skönt att höra att det gick så bra. Va liten han är, man glömmer så fort!!! Massa grattis åter igen!! Sköt om er! Kraaam

2011-03-28 @ 13:26:16
URL: http://mammabina.blogg.se/
Postat av: Maria

Stort grattis! Jag hann inte heller få någon ryggbedövning och jag tackar högre makter för lustgasen :D

2011-03-28 @ 22:23:21
URL: http://www.widarsson.blogspot.com
Postat av: Alexandrs

GRATTIS till dig och din familj. Skönt att läsa att allt gick bra. Väntar med spänning på att få höra vad det blir för namn på lillkillen. Har för mig att det tog ett litet tag med E innan ni bestämde er?!



Kram på er :)

2011-03-29 @ 13:20:47
URL: http://tellyousomething.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0